Lac Assal

Medans Sveriges högsta militära ledning, med ÖB på besök härnere ( han har nu lämn-
at),lägger upp strate-
gierna inför fort-
satt mission så passar jag på att ut-
forska landet Djibouti och väl-
kommnar Er till en av jordens varmaste platser. Här ägde den första jord-
bävningen rum i Afrika. Det är den näst lägsta punkten på jorden efter Döda havet, 155 meter under havs-
ytan.Man har uppmätt temperaturer på plus 52 grader i skuggan här. Vi är vid Lac Assal, en saltsjö tio mil utanför Djibouti i Danakil öknen ,med ett saltvatten som innehåller jordens största halt av salt, 34,8%, 4 procent mer än Döda havet.En av de mer märkliga platser jag varit på. Otroligt varmt, sterilt och med ett solljus som i saltavlagringarna ger stället en magisk glans. Och här lever människor på vad sjön kan ge. Det är Afarfolket som utvinner salt och säljer saltkristaller till besökare.Vi bidrar till deras affärer fast vi inte får ta ombord sådana här produkter.Jesus Kristus, det är deras levebröd, vi prutar inte utan betalar och växlar dollar till Djiboutifranc efter deras kurser. En kristen gärning i sig.
På hemvägen stannar vi och badar i havet, det är minst 30 grader - skönt! Under hemresan passerar vi också den lilla byn Ouema. Där ligger, som en relik efter kolonialtiden, fortfarande Lègion Etrangère, främlingslegionen förlagd. 13e Demi Brigade de Lègion Etrangère ( 13e DBLE).Under andra världskriget gjorde de en hedervärd insats i Narviksområdet mot tyskarna och detta finns fortfarande i deras fälttecken "Bjerkvik-Narvik 1940". Men nu tycker jag dom ska packa ihop och åka hem. Lämna den otroligt fattiga Djiboutilandsbygden ifred och låt dem bygga upp sitt land med stöd ifrån hela den västliga världen.Här utanför staden bor nomaderna i hyddor av djurskinn och vallar sina getter samt kameler. Små byar med "hus" av sten och korrugerad plåt.Skitigt, smutsigt och fattigt.Det är verkligheten, mina vänner. C´est la! C ´est tout.
Frihet - Jämlikhet samt Broderskap kära fransmän.

Till havs,till havs. Indiska Oceanen ligger där och väntar samt nya äventyr på vår långa resa.

Xtremt varma hälsningar ifrån
/ Ulf

Life at Sea

Vi ligger nu ute på en sjöpull i vårt insatsområde och rutinerna börjar sätta sig ombord. Det är skarpt läge nu så jag kan inte berätta var vi är, möjligen var vi har varit. Men det finns ett annat liv också, runt omkring oss varje dag, havslivet. Det är fascinerande och stort att i verkligheten få se flygfisken flyga upp till en femtio meter och längre, beroende på vind. Dom är inte stora men energiska små fiskar. Varför har dom vingar? Ja, ett svar jag fått är att de bara flyger vid flykt ifrån större rovdjur. Vårt fartyg skrämmer upp dom med bogsvallet och så flyger de iväg.Imponerande. Vid mycket vind så ligger de på däck på morgonen.Delfiner har jag också sett för första gången, vilda i sitt rätta element vill säga. De ser så snälla och goa ut där de far fram.Leker sig fram i vattnet och är jättenyfikna.Jag har sett både små och stora delfiner, jag kan inte skilja dom åt artvis ännu. En morgon satt det en liten vacker fågel, kanske en art av Kungsfiskare på helikopterdäck. Han dök och fångade småfisk hela tiden, mitt ute till havs. Vilka färger han hade! Och idag, mitt på dagen, ropade utkiken - späckhuggare om barbord! Och där var dom, tre stycken, en stor hanne kunde vi urskilja samt en unge var det.Orcas, Killer Whales - En mäktig syn! Det var deras hav och vi var gäster, det kände jag i hela kroppen. De bara forsade fram, blåste och dök i vågorna.Vilt och vackert! Livet och tillvaron växer sådana här ögonblick och vi människor blir mindre. Skapelsen är stor och vacker, låt oss hjälpas åt att bevara den sådan.

Pax vobiscum och på återhörande hälsar
/ Ulf

1010 Castor Strid - Den bitande historien om en bäver

Historien om Castor, så som vi känner honom, tar sin början året 2006. Då tjänstgjorde Sekonden som Fartygschef ombord på HMS Härnösand vars vapen är just en bäver. Fartyget behövde en maskot och Castor införskaffades via en annons på blocket och befann sig snart ombord HÄD som en medlem i mässen.Han åkte med under provturer och var en naturlig del i mässlivet tills han en dag var försvunnen. Misstankar om fult spel riktades snabbt mot HMS Helsingborg som dagarna innan avseglat mot Medelhavet för att genomföra prover. Och mycket riktigt skickades snart bilder på Castor ifrån sydligare breddgrader. Efter HBG hemkomst återfördes Castor till sin rättmätige ägare och fortsatte sitt liv ombord i lugn och ro, tills HMS Visby en dag gick mot helikopterprover i Danmark. Castor var åter försvunnen, men visade sig mycket riktigt ha blivit kidnappad återigen och var nu i Danmark. Efter VBY hemkomst återfördes han ånyo till HÄD och fortsatte ett liv i lugn och ro.Det senaste halvåret har han återigen seglat ombord, fram tills han blev satt i bur av HBG besättning för ca. 1,5 månader sedan. När detta rykte nådde några djurrättsaktivister ombord togs en plan snabbt fram för Castors befriande och en sen söndagskväll utfördes operation "Beaver Freedom" med gott resultat. I två veckor bodde han gömd hos en tjej på Saltö, tills han dagen innan losskastning, under stort säkerhetspådrag, togs ombord på HMS Carlskrona för att bli en naturlig del av vår besättning och deltaga i missionen ME02. Följ gärna Castor på facebook där han gärna blir er vän.

Så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara, ifrån evighet till evighet. Amen.

+ Pastorn

Djibouti

Välkommen till Afrika! Djibouti, himmel och helvete på samma gång. Relativt stor fattigdom och misär blandas med fransk kolonialism och lyxhotell.Landet är nu självständigt och sedan freden med Afarrebellerna 2001 råder det lugn i Djibouti.De två stora folkgrupperna Afar och Isassa är dock inte helt sams ännu då det veckan innan vi kom ner var eldstrider i fattigkvarteret Bal Ballah inne i staden Djibouti. Men fram för allt är Djibouti en stor och på många sätt modern hamn stad.Just nu präglas staden av de militära styrkorna som har det lilla landet som sin bas i området. Förutom oss svenskar finns här naturligtvis en stor fransk bas med främlingslegionen samt en tysk kontingent och, naturligtvis, amerikaner. De sistnämnda syns inte i stadsbilden utan håller sig för sig själva på sin camp.Värmen har också drabbat oss med upp till plus 35 grader i skuggan och i solen går det inte att vara mitt på dagen.Lyxhotellen blir tillflyktsplatser för militärer som har leave. Priserna är marknadsmässiga på dessa ställen. Kring 100 sek för en öl och kring 200 sek för en pizza!För att överhuvudtaget komma in och få ta del av poolanläggningen får man betala kring 250 sek för en dag.Tillbud och efterfrågan styr och staden har två bra hotell, Sheraton samt Kempinski varav det sistnämnda står i en klass för sig. Havet kan man bara glömma att bada i då avloppen ifrån staden går rätt ut i havsviken.Odören som fläktar in ibland är inte behaglig.Träffade den tyske militärpastorn och vi skall ha en träff när jag kommer in till Djibouti nästa gång då vi snart på nytt går till sjöss igen. Kommer att kännas skönt med lite havsbris efter värme kitteln Djibouti.

Indiska Oceanen väntar och till nästa rapport önskar jag er allt gott!

/ Ulf

Bab el Mandeb

Så har vi passerat det fruktade Bab el Mandeb sundet vilket fritt översatt betyder "Tårarnas port". Som ni ser på kartan här bredvid så är detta flaskhalsen och passagen ner till Adenviken och Indiska Oceanen. Det är samtidigt platsen där sundet mellan Afrika och Arabien är som smalast, cirka två mil, och här smugglas det allt ifrån varor och gods samt människor över till Yemen i hopp om ett bättre liv. Bland de små öarna i sundet, se bild, sker affärsöverenskommelserna och här har även kapningar ägt rum. Vi går nu in i "skarpt läge" och bevakningen ombord snäppas upp en grad.
Vi har gått i stark sjöhävning det senaste dygnet vilket betyder att fartyget kämpat sig fram i stark motvind, se bild,och då pitchar hon, stampar upp och ner, i vågorna så det har varit utegångsförbud på däck. Men värmen kommer också mer och mer och jag börjar undra var det skall sluta. Det är Thailandsvärme plus kan man lugnt säga, även på nätterna. Luftfuktigheten är så hög att vid skärtorsdagsmässan när jag skulle bryta brödet så var det alldeles mjukt så jag fick riva det i två delar.

Vi gungar vidare söderut. På återhörande hälsar

/ Ulf

Suezkanalen

Så var det dax för pas-
sage av Suez-
kanalen. Fartyg ligger i kö, eller rutor, och väntar på att få igenom kanalen. En fartygens P-plats som ter sig enormt stor.Vi låg inte så länge utan fick lots ombord och började resan kl. 01.00 på natten. Nästa morgon klev jag ut ur min hytt och såg sand och åter sand. Fartyg som gick i rad medans vi passerade mindre arabiska byar och enstaka små fiskebåtar.Kanalen i sig är ett projekt i hästformat med 1,5 millioner människor som grävde den. 120.000 av dessa dog under grävandets gång och tillsammans grävde man ur 74 millioner kubikmeter sand. Man får skavsår i händerna bara genom att tänka på detta.Jättestora fraktfartyg, större än jag någonsin sett, går förbi med containerlaster upp till bryggan (!?), forsar fram i 20 knop. Imponerande.
Lotsbåtarna avlöser varandra och igen det märkliga egyptiska beteendet. Lotsarna skulle ju bo ombord men vi skruvade först loss toalock etc. av lösa inventarier för annars så försvinner detta!(?). De klagade högljutt över behandlingen men Carlskronas besättning hade gått igenom här tidigare och var obeveklig.
Värmen har nu också kommit på riktigt med en 28 grader i skuggan och, enligt utsago, 25 grader i vattnet. Vi går just nu i Röda havet på väg emot Bab El Mandel sundet.

Jag önskar Er alla en riktigt Glad Påsk och på återhörande!

/ Ulf