Cadiz - Studsa och Gå!

Så har vi precist förtöjt i Cadiz, Spanien. Resan hit ifrån Catania var "skorpig", och några fick offra till Kung Neptuns ära under gången hit.Vädret var som sagt inte det bästa, blåst och regn samt mörkt och kuligt överlag. Stor kontrast mot tropikernas guldljusa soluppgångar. Men alla längtar hem för det,borta bra men hemma bäst, och minnena har vi ju alltid med oss. Vi sjöbunkrar nu och går direkt när vi är fulltankade. Nu om någonsin så får vi be om "Fair Winds and Following Seas" upp över Biscaya in i Engelska kanalen. Sedan den svallande Nordsjön för att gå in i Kielkanalen samt avsluta med Östersjön och Hanöbukten.Nu ses vi snart!

Pax et Bonum

/ Pastorn

Sicilien

Ciao!

Så har vi hunnit med ett stopp i Catania på Sicilien och redan lämnat igen. Se bilden härintill på den mäktiga vulkanen Etna som tronar upp sig bakom staden.Vi har bunkrat igen och avseglat snabbt då vi jagar tid för att hinna före ett fruktat lågtryck som är på väg in över Biscaya.Vi pratar då vindhastigheter upp emot 45 knop och våghöjder jag inte törs tänka på. Men som sagt, vi satsar på att hinna före ovädret. Vårt nästa stopp är Cadiz i Spanien och där sjöbunkrar vi för gång upp genom Biscaya mot Engelska kanalen. Vi ligger ett dygn före tidsschemat så vi satsar på Karlskrona till den 5 december, trots vädrets makter.

Prego!

/ Pastorn

Suez Revisited

Så ligger vi i Suezkanalen igen med stäven mot norr denna gång. Vädret blir kyligare för varje dag om än vi har sol så ligger temperaturen "bara" kring 23 grader och en sval vind möter oss. Vi går upp emot Port Said där det är snäppet svalare igen och på Sicilien skvallras det om temperaturer kring 10 grader... Inte lätt för sjömän som seglat i tropiska vatten länge nu.Imorgon åker även kortbyxorna av och vi kryper i stridsdräkt 93 igen, samma som vi startade resan med i Karlskrona i mars månad. Cirkeln sluter sig så sakta och nu är vi verkligen på väg hem.Vi avverkar det mesta av vår hemkomstverksamhet ombord med samtal och genomgångar av HR centrum folk ombord ifrån Sverige. De har seglat med oss ifrån Djibouti.Tanken är att när vi går iland i Karlskrona den 5 december så ska vi vara färdiga med hemkomstverksamheten.
Vi gör annars vad vi kan för att möta adventsstämningen därhemma. Vi ser den norska julkalendern "Nissene på loven" varje dag så det är bara att värma på adventsfikat till den 5 december.

Fair Winds ifrån

Pastorn

Shopping Out!

Shopping out ifrån missionen!
Nu har vi lämnat Port of Djibouti för sista gången under denna mission i alla fall. Vi har redan passerat Bab el Mandeb sundet, "Tårarnas Port", och stävat in i Röda havet.Att få komma upp i Medelhavet känns nästam som att komma hem nu. Vår humanitära insats i form av pengar och kläder ifrån mässverksamhet samt personal ombord har gått till ett fattigt sjukhus i ghettot BalBalla i Djibouti.Vädret var som vanligt tropiskt varmt i detta ökenklimat och vi har klagat lite till mans över värmen. När vi ser bilder hemifrån Sverige förstår vi att vi kommer att längta tillbaka i alla fall efter värmen.Annars är det ett rätt nöjt gäng som längtar hem nu och endast fruktar passagen över Biscayabukten i novemberstorm. I dagsläget var visst våghöjden tio meter direkt in ifrån babord. Bäva!
Det jag bär med mig och som känns så himla gott är att vi eskorterat och säkrat nästan 18 ton livsmedelstransporter in till det svältande Somalia. 18 ton!

We are sailing home again...stormy waters...to be near you, to be free...

I bön för Fair Winds and Following Seas hälsar

/ Pastorn

Baobab

Förbandet skall medföra ett träd från sin utlandsexpedition och skänka till Kungsholms fort. I fortet finns en park från 1870-talet i vilken planteras träd som hemförts ifrån flottans expeditioner i utländska farvatten sedan lång tid tillbaka. Denna gång har vi med oss ifrån Tanzania tre stycken Baobaoträd, se bild. Våra är dock små stänglar bara ännu så länge.Undertecknad har då fått ansvaret för såväl skötsel som administration av träden fram till överlämnandet av desamma till Kommendanten på Kungsholm fort.Just nu är de omplanterade och står på mindäck där jag besöker dom varje dag med lite själavårdande samtal. Jag återkommer i december så får vi se hur denna story slutar. Jag har också besökt kaptenen och chiefen på ett fartyg vi eskorterar till Mogadishu hamn. Dessa människor är de riktiga hjältarna i vår operation. De får utså beskjutning med risk för eget liv varje gång de går in. Detta samtal var en av de mest annorlunda själavårdande samtal jag haft där detaljerna faller innanför tystnadsplikten så de får anstå denna gång.Se bilden här bredvid på det stolta lastfartyget.Hon är numera en känd silhouett för besättningen.
Med detta säger jag godnatt medans HMS Carlskrona is rolling home across the sea...

/ Pastorn

UHURU NA UMOJA

Uhuru na Umoja är zwahili och betyder "Fred och enighet" och ingår i Tanzanias statsvapen som ni kan se här bredvid med en kaffeplanta och en bomullsplanta vid sidan av berget Kilimanjaro.Vi har nu lämnat Dar es Salaam (Fredens stad)och ett fascinerande mång-
kulturellt och religiöst synkretististiskt land. Det finna över 140 olika klaner och folkgrupper som alla håller fred med varandra. Bara detta är unikt i ett annars splittrat Afrika.De gamla kryddöarna strax utanför kusten vid Dar es Salaam med Zanzibar i spetsen är väl värda ett besök liksom nationalparker som Serengetei och Masaj Mara. Kilimanjaro är också en attraktion i sig. Jag har annars varit hemma i Sverige och hållit anhörigdagar i Stockholm, Göteborg samt Karlskrona. Till er alla som läser min blogg vill jag tacka för alla fina möten samt hälsningar tillbaka ner hit till Carlskrona. Nu har vi vänt stäven norrut och går in i vår sista sjöpull om ca. 14 dagar för att sedan shoppa ur vår mission och gå igenom Suez tillbaka hem mot kända farvatten. Stämningen är god ombord och motivationen hög så den nu spirande piratverksamheten får problem om vi är i närheten.

Jambo Mambo ifrån

Pastorn

Sindbad sjöfararen

Så har vi likt Sindbad sjöfararen lämnat Oman och Salalah hamn för andra gången på vår resa och stävat ut mot Indiska Oceanen. Oman är Sindbads land där han startade sina vådliga sjöresor och äventyr. En kopia av hans skepp finns i huvudstaden Muscat. Salalah denna gång var betydligt behagligare rent temperaturmässigt och även visuellt då bergen nu var klädda i grönt skimmer efter monsuntiden.Besättningen shoppade Frankincense samt Pashmirsjalar och lögade sig vid poolen på Hotel Hilton. Ett bra ställe att besöka är Oasis Club strax utanför hamnen. En brittisk sjömanspub med bra mat, kall öl och vettiga priser. Här kan du även bowla samt spela biljard. De gamla marknaderna för textilier samt guld är också väl värda ett besök.
Vi har dock redan lättat ankar igen och vem vet,vi kanske färdas i Sindbads kölvatten... Återkommer vid nästa Port Visit så får ni höra.

Hej och Sukhran ifrån

Pastorn

Castor Strid återfunnen!

Tack och Lov! Efter en sömnlös natt med bön och vaka stod Castor i byssan till frukosten idag och ordningen ombord är återställd. Besättningen kan åter andas ut. Köksmästaren har gjort ett grundligt jobb och illdådaren hade försökt gömma Castor i det inre av vårt fartyg för att troligen senare smugglas över till ett annat fartyg. Men icke, underskatta inte HMS Carlskronas stolta besättning och civilkurage i dessa ytterst pressade situationer av ära och tradition. Missdådaren har ännu inte gett sig till känna och det kan vara så att den sjömannen redan mönstrat av och väntar att slå till vid vår ärorika hemkomst.Glöm detta kan vi nu stolt meddela. Castor är hemma på sin plats igen.

Som det var av begynnelsen, nu är och skall vara, ifrån evighet till evighet.
Amen

Pontifax Maximus
/ Ulf

Kidnappning ombord!

Vid morgonens Warbrief kom det chockande beskedet till en helt oförberedd besättning:
Castor Strid är kidnappad! Borta, bortförd, enleverad under dunkla omständigheter. Vi hoppas alla att han är i goda händer och inte på väg till förgängligheten via ett, Gud förbjude, krematorium.Vår köksmästare har fått alla mandat han vill ha för att gå till botten med detta och bäva månne den skyldige till detta nesliga missdåd.
Amnesti har utfärdats till imorgon bitti så än finns det tid för ånger, bekännelse och sedermera bot. Marinkommandot i Sverige har inte underrättats ännu men eskalerar ärendet så kan det bli aktuellt.Pastorn har inlett en förbönsperiod för Castor samt även för ogärningsmannen som skall veta att Gud förlåter - om besättningen förlåter ber jag att få återkomma om.

+ In Hoc Signu Vinces !

/ Pastorn på plats i dramats epicentrum ombord på HMS Carlskrona

Operation ombord

Insatsen utanför Somalia är inte utan risk för de kvinnor och män som ingår i Operation Atalanta. Därför ställs det stora krav på bland annat sjukvården ombord. HMS Carlskrona är ett av två fartyg i EU-insatsen som håller en så kallad Role 2 LM beredskap.
Vi övar flitigt med våra deltagande länder och vi har bl.a. haft besök av en fransk helikopter som inkommer med en skottskadad patient som vinschas ombord. Tyska fregatten "Köln" landade med sin helikopter och vi genomförde medivac transport ombord. Sjukvårdspersonal tar emot och transporterar den skadade ned till operationssalen där arbetet omedelbart påbörjas. Efter att ha gått igenom samtliga steg i operationen avbryts övningen.
- Idag gick det väldigt bra! Vi och de medverkande besättningsmedlemmarna från det franska fartyget Floreal är mycket nöjda med beredskapen och det arbete som gjordes. Det står klart att vi har en bred sjukvårdskompetens ombord, säger stabsläkare Åke Karlbom som till vardags tjänstgör som ortopedkirurg i Visby.
Den Role 2 beredskap som finns ombord på HMS Carlskrona innebär att man kan genomföra kirurgiska ingrepp och intensivvård för två till tre patienter i 72 timmar. Sjukvården ombord är utrustad med bland annat ett laboratorium, operationssal med ultraljudshjälpmedel och röntgen.Som förbandspastor ingår jag i detta kompetenta team och har lärt mig samt blivit utbildad i mer saker än jag kunnat föreställa mig före avfärd.

Med hopp om Fair Winds and Following Seas hälsar

/ Ulf

Efter Monsunen

Så har Sydväst-
monsunen förhop-
pningsvis blåst över när vi nu ger oss i kast med avslut-
ningsfasen och förläng-
ningen av vårt uppdrag. Tre veckors ledighet hemma har suttit fint och batteri-
nivån är på väg upp igen.Fartyget är genomgånget och besättningen delvis ny och fräsh så nu är vi laddade igen.Jag har inte skrivit så mycket om mitt eget uppdrag ombord och har letat fram några bilder ifrån Korumverksamheten. Korum ombord är en flexibel form av gudstjänstordning och den bedrivs både inomhus som utomhus. Korum har vi i regel varje söndag då vi ligger ute till havs. Jag och mina skeppskamrater i personalorganisationen var också Piratpåsk-kärringar i Påskas men jag har tyvärr inga bilder ifrån detta lilla upptåg som rönte väldigt höjda ögonbryn, inte minst bland våra internationella gäster ombord.Vi är nu som ni vet inte längre headquarters för operationen utan har överlämnat detta till fransmännen och nu är vi en del av den stora insatsen som ett fartyg även utan helikopter, tyvärr.Vi går in i insatsområdet igen och hoppas på Fair Winds samt fina eskorter samt god jaktlycka efter presumtiva pirater. Jag återkommer med rapporter under resans gång.
Losskastning!
Give me that horizon...

Pastorn

Massajer!

Lite dokument-
ation ifrån vårt besök i Massajbyn.Massajerna är ca. en miljon till antalet och deras urpsrungsland "Massaj mara" ligger i Serengeti nationalpark i nordvästra Kenya i gränsen mot Tanzania. Massajerna är de enda som fritt kan passera gränsen som dom vill. Dom har ett eget språk, "Maa". Massajerna är monoteistiska, tror på en gudom, och deras egen gud heter "Engai". Många av dem är idag dock kristna samt muslimer. De vackra klädesplaggen som ni ser ytterst heter "shúkà" och är mycket färggranna. Den röda färgen i ansiktet betyder när jag frågade att de är just Massajer.

Jambo ifrån

/ Ulf

Safari

Så har vi lämnat Kenya och Mombasa för denna gång.Våra upp-
gifter är i dags-
läget eskort av handels-
fartyg i området.Vi har haft besök ombord av World Food Program som gav en in-
tressant inblick i sitt arbete för besätt-
ningen.Innan vi kastade loss gavs det möjlighet till att åka på Safari i Tsveto nationalpark utanför Mombasa. Well, är man i Kenya so what! Besöket som tog hela dagen var väl värt pengarna då vi fick se nästan "the big five" och dessutom besöka en Masaiby. Savannen i sig var imponerande att se och uppleva och djuren vi fick öga på var som en bonus i upplevelsen. Klimatet den här årstiden härnere är likt en svensk högsommardag så det var en behaglig upplevelse hela turen.Att se Masaikrigarna dansa och hoppa jämfota något så vansinnigt högt var imponerande. De sjöng för oss och visade oss runt i sin by. Lärde oss bl.a. att göra upp eld med träpinnar och barnen älskade att komma fram och göra "High Five!" Vi kunde också handla deras speciella färggranna smycken.
Indiska Oceanen kallar på oss igen och det kommer mer News till nästa hamnstopp då det bl.a. ryktas om att Kung Neptun fått reda på att det är obefarna sjömän ombord och ett nytt dop är i uppseglande. Bäva månne de obefarna...

+ In Hoc Signo Vinces

/ Ulf

Stridskontakt

Vi har nu en lång period bakom oss med basic opera-
tions i vårt insats-
område och går för tillfället utanför Östafrikas kust och eskorterar AMISOM fartyg ner mot Kenya och Mombasa. Denna verksamhet känns för mig oerhört viktig då den utgör en viktig bas till varför vi är härnere. Vi har legat utanför Mogadishu hamn igen och denna gång kunde vi se strider i hamnkvarteren mellan Al Shabab och regeringsstyrkorna. Mynningsflammor ifrån handeldvapen samt granateld kunde observeras. Och här går lastfartyg in och ut med förnödenheter i samma hamn. Det är tuffa omgivningar och fartyget ligger i beredskap för yttre strid vid dessa tillfällen. Jag återkommer med rapporter ifrån Kenya och kanske en Safaritur, den som lever får se.

Pax Vobiscum hälsar

/ Ulf

IRTC

Så är jag till-
baka på far-
tyget efter tio dagars leave hem-
ma i Sverige. Det var gott att kom-
ma hem till nära och kära samt att få andas in den syre-
rika och friska svala sommar-
luften. Inget slår Sverige i sommar-
tiden. Grönska och väl-
behag i överflöd. Kontrasterna mot den del av världen där vår mission äger rum är stora och samtidigt är detta en nyttig erfarenhet att ta med sig på den inre resan.Missionen ångar på och det gör HMS Carlskrona också förtjänstfullt i IRTC (fraktfartygens "motorväg" i Adenviken )där vi utför basic operations. Det är fair winds i området så livet ombord är helt ok. Det är mycket ny besättning ombord så övningar och utbildning är en del av vardagen igen.Samtidigt frodas livet i havet och efter att personligen ha sett rockan på bilden här bredvid så är jag lite försiktigare med att hoppa i havet. Den var ENORM, kan jag berätta. Bara dök upp framför fören på fartyget som en jätteskugga till att börja med. Valar dyker upp med jämna mellanrum och den på bilden är tagen ifrån bryggan, jag såg den tyvärr inte själv denna gång. Carlskrona rullar gott i monsunvindarna och ett nytt inslag är den fina sanden ombord som blåser ut i Adenviken ifrån Sahara. Ett gult puder som täcker däcket.Däckstjänsten har blivit mer frekvent och det skrubbas och spolas friskt varje dag ombord.Jag ser på vår nyhetskanal "Yesterdays News Tomorow" att värmen kommit till Sverige och det är alla väl unnat men när vi klev ur flygplanet i Djibouti klockan två på natten var det 34 grader! Vi kastade loss nästa morgon vilket var härligt. Till havs, till havs och nya äventyr på vår resa. Jag återkommer med nyheter under resans gång - häng på!

Salve hälsar
/ Ulf

Salalah

Marhaba!
Och väl-
komna till Sulta-
natet Oman och staden Sal-
alah i södra Oman. Vi har precis lämnat sultan-
atet som är något större än Italien och med en folk-
mängd på 2,5 - 3 miljoner varav en halv miljon är gäst-
arbetare.På 1500-talet tog Portu-
giserna Muskat (huvud-
staden)och höll den till och med 1659 då Oman blev en del av det Osmanska riket. Osmanerna drevs ut 1741 och landet bildades av Ahmed Ibn Said som var den förste sultanen. 1891 blev Oman ett brittiskt protektorat och var så fram till 1971. Oman har emellertid aldrig varit en brittisk koloni.Landet är muslimskt och de allra flesta muslimer utövar Ibadhism, en form av islam som uppfanns av Abdullah Ibn Ibadh på 700-talet.Idag är Oman ett alltmer öppet och liberalt land för att ligga i denna del av världen. Det går charter hit ifrån Sverige bl.a. Jag besökte den gammaltestamentliga profeten Jobs grav i bergen ovanför Salalah. ( Se bilderna ).
Nabi Ayoub heter profeten på arabiska och är erkänd av både kristna, judar och muslimer. Platsen var fridfull där graven låg och det var ett stort andligt ögonblick att få besöka platsen.Ett annat "måste" i Salalah är att köpa med sig hem lite Frankincense, väldoftande kåda ifrån trädet Boswelia Sacra.Kådan bränns och avger en ljuvlig orientalisk doft som självaste drottningen av Saba var här och inhandlade i sin tid. Handeln var stor och år 3000 f.Kr. var Frankincensens värde högre än guldets!Just nu inträder Khareefsäsongen i landet och bergen kommer att grönska under sydvästmonsunens inverkan. Salalah är den enda staden i Oman som påverkas av monsunen varför den är ett stort lokalt turistmål under denna tid.
Vi däremot sätter kurs igen och ger oss ut i monsunvindarnas våld och tränger vidare in i "the Pirate waters of Arabia".

Vi hörs igen om Insha´llah och till dess säger jag Ma´salamah

/ Ulf

Seychelle Islands

Så har vi varit ett par dagar på den kre-
olska ö-
gruppen Sey-
chellerna norr om Mada-
gascar ute i Indiska
Oce-
anen.Det var ett kärt åter-
seende,jag var här för trettio-
tre (33) år sedan med de första charter-
resorna som gick hit ner ifrån Sve-
rige.Mycket var nytt men mycket var sig också likt. Grönskan,de underbara stränderna, den fantastiska snorklingen och evig sol.Vägarna var nu asfalterade och bilarna fler och modernare men människorna, creolerna, var lika älskvärda och så underbart creolskt "laidback" som bara de kan vara.Den creolska reggeaeinspirerande musiken ackompanjerade och gjorde sitt till helhetsintrycket.Turismen har dock tagit en annan vändning då det nu enbart handlar om lyxturism. Lyxkryssare har anlöpt hamnen med dollarstinna resenärer som höjt priserna i land till det absurda. Turismen och fisket efter tonfisk är öns huvudinkomstkällor. Eller var. Nu har de plötsligt tappat 50% (!!)av sin BNP då piratplågan slagit till. Inga lyxkryssare törs anlöpa ön längre och fiskebåtarna törs inte heller gå ut.Krisen börjar bli ett faktum och vi var oerhört välkomna till öarna och folk tog en i hand och tackade för att vi bekämpade piraterna.Nu måste de tänka om ialla fall kring turismen annars så kommer ögruppen att få stora problem. När vi var där var det väldigt få turister att se på stränderan och inne i Port Victoria.Annars så fick vi på nytt celebert besök. Denna gånga av Lady Ashley, EU´s utrikesminister, som blev väldigt nöjd med vad hon såg.Till alla er som inte varit här önskar jag att ni får möjlighet att besöka öarna innan det är försent. En Edens lustgård med endemiska växter och djur i mångfald.Fantastiska stränder och lummig tropisk grönska möter besökaren vart man färdas.
Jag bevarar Seychellerna i mitt hjärta när vi nu kastat loss och satt kurs igen.
På återseende!

VDM
/ Ulf

World Food Program

En liten grupp ur be-
sättningen har besökt World Food Programs (WFP) kontor och lager i Mombasa som ett led i vår egentliga huvud-
uppgift härnere, att eskortera deras fartygs-
leveranser. Det var ett på många sätt intres-
sant och annor-
lunda besök i en värld som tog i alla fall mig med på en stark upp-
levelse. Förhållandena för de som arbetade var som tagit ur en gammal lång-
film ifrån 40 eller 50-talet. Manuellt hårt arbete i extrem värme i damm och skit.Fartygen handlastas manuellt av dessa arbetare på gammalt sätt med en säck över axeln ombord på fartygen.Det positiva är väl ändå att detta ger många arbetstillfällen i ett redan sargat land.WFP förser inte bara Somalia och Sudan med mat utan även de inhemska flyktinglägren som bara ökar i antal eftersom krisen i Sudan och Somalia eskalerar. Man räknar med att under 2010 så kommer antalet flyktingar i Kenya att uppgå till 420.000.Det mesta av förnödenheterna kommer ifrån USA men även Sverige är med och bidrar till denna verksamhet.Föreståndaren uttryckte sin lättnad över vår närvaro då de kände sig trygga och piraterna höll sig på avstånd.Nästa gång vi kommer hit till Mombasa så ska WFP komma ombord och berätta om sin verksamhet inför hela besättningen. Jag tror detta är viktigt för alla i mission Atalanta för att ge uppdraget "kött och ben". Vad det är vi håller på med och varför. Det står väldigt klart och tydligt för mig efter detta besök.
Gud välsigne dessa människor och deras ihärdiga arbete.

Mombasa i början av regnperioden medio maj 2010.

/ Ulf

Kung Carl Gustav XVI

Efter Kung Neptun så kom nästa kung på besök. Nämligen Sveriges egen majestät, Konung Carl Gustav XVI besökte fartyget under hamnfas i Mombasa.Med honom kom också Försvarets insatschef, generallöjtnant Anders Lindström.Säkerheten var hög ombord några dagar och det var nog både glädje och sorg för den redan hårt beprövade besättningen.FC kom ner en dag och sade att jag skulle få vara med om något som " du kan berätta för barnbarnen " och därefter kom en invitation till middag i kajutan med bl.a. konungen. Det var en speciell middag och stund, och jag lär nog aldrig glömma den heller som så riktigt FC påpekade. Annars har vi också hunnit gå upp till Mogadishu i Somalia. Spökstaden, eller piratstaden, Mogadishu. Vi gick inte i hamn utan låg väl utom skotthåll och väntade på att eskortera ett fartyg. Vi kom om aftonen och i Mogadishu lyste inte många lampor. En stor svart rök vällde fram ifrån stadskärnan och jag fick en olustig känsla av total laglöshet och anarki. Hur har det kunnat gå så snett i detta land? Regeringstrupperna har kontroll över hamnen och några kvarter till, det är allt. Resten är Al Shabab.Vi behövs härnere, det står helt klart nu. Och att eskortera lastfartyg med förnödenheter in till Mogadishu är prio ett i dagsläget.Dessa sjömän som går in i hamn och lossar för UN World Food Program är de riktiga hjältarna. Några har också fått sätta livet till i detta uppdrag.När ni knäpper händerna ikväll så gör det för Somalias framtid, dess kvinnor och barn som är de mest utsatta för detta vansinne.

Pax Vobiscum hälsar
/ Ulf

Kung Neptun

I flera dagar har Ravels "Bolero" hörts i hög-
talarna ombord. Mitt i den smäktande musiken kom stön-
anden som "bääva" eller "frukt-
aaa".Och dagen efter kom be-
skedet om en blå man om styr-
bord som ville komma ombord. Alla kom-
men-
derades ut på däck och rädd-
nings
båten hämtade mycket riktigt in en blå man(!)som kom ombord. Det visade sig vara "Löpar-
nisse" utsänd av Kung Neptun som kom för in-
spektion av be-
sättningen då det rykt-
ades att det var obefarna sjömän ombord.(Befaren sjöman= passerat ekvatorn till sjöss - obefaren inte).Han luktade på oss och konstaterade en sötvattensdoft som han inte gillade. Han lämnade av till Fartygschefen med besked om att Kung Neptun med sitt hov kommer på besök för att förrätta dop ombord av de skämliga och obefarna sjömännen som nu besöker Neptuns rike. "Bolero" går nu dygnet runt och speciella kläder delades ut för nästa dag.Plötsligt kommer ordern " Darken ship!" Darken ship!" ( Skeppets ventiler = fönster stängs). Samling på helikopterdäck för alla obefarne sjömän.Och där, under illtjut och vrål, kommer Kung Neptuns hejdukar med hovet efter sig.Kungen hälsar vördsamt på Fartygschefen på "Drakskeppet ifrån höga nord" och ber om lov att få förrätta dop av de obefarne. Ett par timmars(!) riter inleds, se bilderna,och ritualen avslutas med ett värdigt dopp (dop)i baljan.
Så nu kan ni vila lugnt därhemma, HMS Carlskrona har en befaren besättning döpt av Kung Neptun själv så nu seglar vi lugnt i dessa sydliga farvatten. Ekvatorn är besegrad och vi går mot Mombasa, Kenya.

Såsom det var av begynnelsen, nu är, och skall vara, ifrån evighet till evighet.
Amen

Den numer befarne fartygspastorn hälsar så gott!

Lac Assal

Medans Sveriges högsta militära ledning, med ÖB på besök härnere ( han har nu lämn-
at),lägger upp strate-
gierna inför fort-
satt mission så passar jag på att ut-
forska landet Djibouti och väl-
kommnar Er till en av jordens varmaste platser. Här ägde den första jord-
bävningen rum i Afrika. Det är den näst lägsta punkten på jorden efter Döda havet, 155 meter under havs-
ytan.Man har uppmätt temperaturer på plus 52 grader i skuggan här. Vi är vid Lac Assal, en saltsjö tio mil utanför Djibouti i Danakil öknen ,med ett saltvatten som innehåller jordens största halt av salt, 34,8%, 4 procent mer än Döda havet.En av de mer märkliga platser jag varit på. Otroligt varmt, sterilt och med ett solljus som i saltavlagringarna ger stället en magisk glans. Och här lever människor på vad sjön kan ge. Det är Afarfolket som utvinner salt och säljer saltkristaller till besökare.Vi bidrar till deras affärer fast vi inte får ta ombord sådana här produkter.Jesus Kristus, det är deras levebröd, vi prutar inte utan betalar och växlar dollar till Djiboutifranc efter deras kurser. En kristen gärning i sig.
På hemvägen stannar vi och badar i havet, det är minst 30 grader - skönt! Under hemresan passerar vi också den lilla byn Ouema. Där ligger, som en relik efter kolonialtiden, fortfarande Lègion Etrangère, främlingslegionen förlagd. 13e Demi Brigade de Lègion Etrangère ( 13e DBLE).Under andra världskriget gjorde de en hedervärd insats i Narviksområdet mot tyskarna och detta finns fortfarande i deras fälttecken "Bjerkvik-Narvik 1940". Men nu tycker jag dom ska packa ihop och åka hem. Lämna den otroligt fattiga Djiboutilandsbygden ifred och låt dem bygga upp sitt land med stöd ifrån hela den västliga världen.Här utanför staden bor nomaderna i hyddor av djurskinn och vallar sina getter samt kameler. Små byar med "hus" av sten och korrugerad plåt.Skitigt, smutsigt och fattigt.Det är verkligheten, mina vänner. C´est la! C ´est tout.
Frihet - Jämlikhet samt Broderskap kära fransmän.

Till havs,till havs. Indiska Oceanen ligger där och väntar samt nya äventyr på vår långa resa.

Xtremt varma hälsningar ifrån
/ Ulf

Life at Sea

Vi ligger nu ute på en sjöpull i vårt insatsområde och rutinerna börjar sätta sig ombord. Det är skarpt läge nu så jag kan inte berätta var vi är, möjligen var vi har varit. Men det finns ett annat liv också, runt omkring oss varje dag, havslivet. Det är fascinerande och stort att i verkligheten få se flygfisken flyga upp till en femtio meter och längre, beroende på vind. Dom är inte stora men energiska små fiskar. Varför har dom vingar? Ja, ett svar jag fått är att de bara flyger vid flykt ifrån större rovdjur. Vårt fartyg skrämmer upp dom med bogsvallet och så flyger de iväg.Imponerande. Vid mycket vind så ligger de på däck på morgonen.Delfiner har jag också sett för första gången, vilda i sitt rätta element vill säga. De ser så snälla och goa ut där de far fram.Leker sig fram i vattnet och är jättenyfikna.Jag har sett både små och stora delfiner, jag kan inte skilja dom åt artvis ännu. En morgon satt det en liten vacker fågel, kanske en art av Kungsfiskare på helikopterdäck. Han dök och fångade småfisk hela tiden, mitt ute till havs. Vilka färger han hade! Och idag, mitt på dagen, ropade utkiken - späckhuggare om barbord! Och där var dom, tre stycken, en stor hanne kunde vi urskilja samt en unge var det.Orcas, Killer Whales - En mäktig syn! Det var deras hav och vi var gäster, det kände jag i hela kroppen. De bara forsade fram, blåste och dök i vågorna.Vilt och vackert! Livet och tillvaron växer sådana här ögonblick och vi människor blir mindre. Skapelsen är stor och vacker, låt oss hjälpas åt att bevara den sådan.

Pax vobiscum och på återhörande hälsar
/ Ulf